Skärgårdshavets svaga tillstånd borde vara ett stort samtalsämne under alla årstider, inte bara på sommaren när blågröna algflottar dyker upp på stugstränderna. Nackdelarna är mest synliga på somrarna, men vårt hav behöver skydd året runt.

Nu i januari har regnet spolat ut rekordmängder av näringsämnen i vattendragen. Pemar å, Aura å och Laajoki transporterade mer än 11 ​​ton fosfor till havet på en dag. Mängden är enorm jämfört med till exempel avloppsreningsverket i Viksbacka, som behandlar avloppsvattnet från en miljon invånare, där fosforbelastningen var totalt 18 ton år 2021. Under de kommande åren kommer utmaningarna att öka, eftersom klimatförändringen kommer att öka kraftiga regn och översvämningar.

Arbetet för Skärgårdshavet utgår från att ha tillgång till bästa möjliga informations- och övervakningssystem för att kartlägga havets tillstånd. Utan rätt information är det svårt att fördela medel och åtgärder effektivt. Vi behöver alltså forskning.

Skärgårdshavets forskningsinstitut som ligger på Själö står på spel. Åbo universitet har sagt att man överväger att ge upp Själös forskartjänst som en del av sina förändringsförhandlingar. Den forskning som gjorts vid Skärgårdshavets forskningsinstitut är nästan den enda långtidsforskning som gjorts systematiskt av Skärgårdshavets tillstånd. De längsta miljöövervakningens tidsserier börjar från och med år 1966. Det handlar om världens längsta tidsserier som beskriver organismer. Att lägga ner Skärgårdshavets forskningsinstitut på Själö skulle i värsta fall innebära slutet på forskningen om övervakning av havsmiljön.

Det är fortfarande möjligt att rädda Skärgårdshavet. Det finns redan en hel del data och metoder som har visat sig vara effektiva och bör främjas snabbt. Till dessa metoder hör till exempel förbättring av åkrarnas tillväxttillstånd, hållbart fiske och snabb klippning av strandvassen. Ändå finns det fortfarande behov av ny information och nya metoder.

Texten har också publiserats som en kolumn i Åbo Underrätelser.