På söndagen firade man i Finland den internationella kvinnodagen, vars firande inleddes redan år 1914. Kvinnodagen etablerades som internationell festdag senast år 1975, då FN utnämnde den 8 mars till dagen för kvinnors rättigheter och internationell fred.
Det finns fortfarande ett klart behov av en kvinnodag och en allmän jämställdhetsdiskussion såväl i Finland som i hela världen. Även idag utsätts kvinnor och flickor runtom i världen för diskriminering och våld på grund av sitt kön. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) har till och med en tredjedel av kvinnorna i världen under sin livstid utsatts för fysiskt eller psykiskt våld. Det uppskattas att tre miljoner flickor årligen löper risk för könsstympning, och att en av tre flickor i Afrika tvingas gifta sig innan sin 18-årsdag. Barnäktenskap innebär vanligtvis också slutet på skolgången.
Jämställdhet mellan könen är inte färdig ens i världens mest jämställda länder. I Finland gjordes stora framsteg för hundra år sedan, och vi minns till exempel gärna att Finland var det första landet som gav kvinnor fullständiga politiska rättigheter. Jämlikhetsutvecklingen är emellertid inte stabil och det finns även hos oss uppenbara brister. Kvinnornas svagare ställning på arbetsmarknaden har diskuterats i årtionden, men de stora strukturella förändringarna saknas fortfarande. Våldet mot kvinnor är ett långvarigt tema inom jämställdhetsdiskussionen, men hälften av de finländska kvinnorna uppger fortfarande att de har upplevt våld. Över 70 % av kvinnorna i Finland har råkat ut för sexuella trakasserier.
En åtstramning av den sociala situationen syns till allra först i kvinnors och flickors rättigheter. I många länder har en rörelse med syfte att försvaga kvinnors självbestämmanderätt oroande stärkts. Påverkan i denna riktning syns även inom FN:s verksamhet. Trots att FN:s högsta ledning starkt har förespråkat jämställdhet, finns det bland medlemsstaterna aktörer vars strävan är den motsatta. Man försöker till exempel avlägsna referenser till sexuell och reproduktiv hälsa från officiella dokument. I dag skulle det knappast vara möjligt att uppnå samma nivå av jämlikhetsprogram inom FN-länderna som för 25 år sedan, vid världskonferensen i Peking. Under jubileumsårets evenemang har de mest framåtsträvande aktörerna fått arbeta hårt för att ens bibehålla de nuvarande programförslagen.
Jämställdheten blir aldrig färdig, utan man måste arbeta för den i all framtid. Om bearbetandet av bristerna avslutas, innebär det lätt även en tillbakagång vad gäller jämställdheten. Därför kan vi inte bara stolt beundra de jämställdhetsprestationer som gjorts för hundra år sedan, utan måste försvara de nödvändiga lösningar som krävs för att främja ett mer jämlikt samhälle. Det är vi även skyldiga dem som en gång kämpat för jämställdhetsbesluten.
Texten har också publicerats som en kolumn i Åbo Underrätterlser.