Under de senaste veckorna har det igen förts en aktuell diskussion om fiskpolitiken – särskilt, vad fiskekvoter och fiskbestånd beträffar. På fiskbeståndens livskraft inverkar flera faktorer. Fiskpolitiken står i en fast förbindelse även med till exempel klimatförändringen och vattendragsskyddet. Klimatförändringen förutspås att förvärra för sin del vattendragens övergödning ochsåledes försvaga fiskbestånden vidare. Fiskbeståndens oroväckande situation kräver både nationella åtgärder och internationellt samarbete till exempel på EU-nivån.

Tjuvfiske i Östersjön hotar särskilt östersjölaxen. Tjuvfisket har faktiskt varit starkt framme i internationella diskussioner särskilt av Finlands initiativ. På måndagen skall EU-länderna komma överens om åtgärder, med vilka det äntligen kan ingripas i tjuvfisket och i den för närvarande allmänna felrapporteringen. Även övervakningen skall effektiveras. Detta är ett viktigt steg framåt i återupplivningen av laxbestånd.

I nationellt beslutsfattande skulle å sin sida behövas framstegsärskilt med avlägsnandet av vandringsfiskars hinder från åar. Enligt min mening borde man klarlägga avskaffandet av sådana dammar, vilkas energiproduktion är från helhetens synvinkel mycket småskalig. Alltid på tal om vattenkraft borde man också tala om vandringsfiskar och fiskvägar.

Om fisketurismens potential i Finland finns det först ont om beräkningar, men regionalt vore dess nytta sannolikt avsevärt större än till exempel den sysselsättande eller ekonomiska effekt som ett litet vattenkraftverk åstadkommer. Finland skulle ha väldigt mycket att vinna i fisketurismens fält, bara fiskbestånden är på en hållbar nivå.

En ny fiskelag trädde i kraft i Finland under förra perioden. På sistone har man inom regeringen framkastat idén att öppna den. Jag tycker att fiskelagen är väl förberedd och nyss godkänd, och för närvarande finns det inga färdigheter för att öppna den.

 

Texten har också publicerats som en kolumn i Åbo Underrättelser.