Rysslands anfallskrig mot Ukraina har redan pågått i ett halvår. Ukrainarna har lyckats försvara sitt hemland med hjälp av envishet och orubblighet. Samtidigt kämpar de för europeiska värderingar och även för oss. Trots tapperheten är den humanitära kris som kriget orsakat ett vardagligt faktum och dess effekter synliga över hela världen.

Vid tidpunkten för publiceringen av denna kolumn befinner jag mig själv på arbetsresa i Ukraina. På inbjudan av Ukrainas talman deltar jag i den internationella delegationens resa som representant för Finland och ledamot av Riksdagens stora utskott. I delegationen ingår riksdagsledamöter från olika delar av världen. Det kändes särskilt viktigt att besöka Ukraina, vars självständighetsdag firades igår.

Den västerländska underrättelsetjänsten och vapenhjälpen har under de senaste veckorna gett Ukraina stora framgångar. Attacken mot flygplatsen Saky på Krim ledde till exempel till betydande utrustningsförluster för Ryssland. Det behövs emellertid mer hjälp och stöd.

Enligt statistiken har Finland stött Ukraina i mindre grad än våra grannländer. Vi har legat efter både de nordiska och de baltiska länderna. Det finns oro för att kriget som Ryssland startade i Ukraina får allt mindre uppmärksamhet allt eftersom tiden går och andra nyhetsämnen fyller rubrikerna. Kriget fortsätter oavsett varje dag.

Det är absolut avgörande för vår framtid att Ukraina vinner kriget. Därför får Ukraina inte glömmas bort och därför bör Ukraina ges all möjlig hjälp, stöd och vapen.

Vi måste stödja Ukraina i sin försvarskamp och humanitära kris. När kriget är vunnet är det också viktigt för oss att hjälpa Ukraina komma tillbaka på fötter. Återuppbyggnaden kommer att bli en enorm ansträngning. Ryssland har till och med bombat barns skolor och sjukhus för att göra dem obrukbara. Finländskt kunnande, stöd och goodwill kommer att efterfrågas även under de kommande månaderna.

Texten har också publiserats som en kolumn i Åbo Underrättelser.