På söndag firar vi Alla hjärtans dag. Enligt traditionen uppmärksammar vi då våra nära och kära: vänner som behöver eller vid behov erbjuder en tröstande axel.

Vänner vi kan vända oss till i alla situationer, som delar både våra glädjeämnen och sorger.

Coronatiden har också förändrat vårt sätt att träffa vänner. Många ser redan fram emot att kunna tillbringa tid tillsammans igen, att kunna kramas, att delta i evenemang.

Men det finns också många som saknar nära vänner. Den isolering coronaviruset har orsakat kan ytterligare ha förvärrat mångas ensamhet.

Alla har inte en medmänniska som de längtar efter att träffa eller krama.

Enligt studier led var femte finländare av ensamhet före coronakrisen. För en av tio innebar det ett permanent tillstånd. Två åldersgrupper lyftes fram bland dem som upplevde ensamhet: ungdomar och äldre.

I och med coronaviruset har upplevelsen av ensamhet fördjupats hos dem som redan lider av en känsla av ensamhet. Dessutom delas denna upplevelse av allt fler, och förekommer även inom andra åldersgrupper, såsom till exempel personer i arbetsför ålder.

Enligt en vid Östra Finlands universitet genomförd studie har ensamheten ökat i och med coronan, och då särskilt hos de personer och familjer som sedan tidigare har upplevt olika utmaningar i sin vardag.

Ensamheten har till exempel också ökat bland personer som upplever att fysiska möten är av stor betydelse i deras dagliga liv, och som under det senaste året har saknat sådana möten.

När vardagliga möten och de redan färre sociala situationerna nästan helt har upphört, har många blivit väldigt ensamma.

Sambandet mellan ensamhet och depression har visat sig vara mycket stark.

Ensamma människor har en tiofaldig risk för depression eller ångest.

Studier visar att ensamma människor även upplever smärta kraftigare. Depression, marginalisering och ohälsa är konkreta konsekvenser som framför allt påverkar människans personliga livskvalitet men också den sociala välfärden.

Internationella jämförelser har också uppmärksammat sambandet mellan ensamhet och socialt förtroende. Detta avser till exempel förtroende för regeringens och myndigheternas verksamhet och säkerställandet av tjänster och omsorg.

Också därför skulle tydligt strategiskt ledarskap och en öppen kommunikation som skingrar misstankar från myndigheternas och beslutsfattarnas sida vara särskilt viktig i kristider.

Samtidigt är kampen mot ensamhet och känslan av utanförskap samt stärkandet av känslan av gemenskap och inkludering de mest effektiva sätten att förebygga olika extremistiska åsikter, hat och till och med radikalisering.

Kampen mot effekterna av ensamhet och osäkerhet kommer därför att utgöra en av vår tids stora frågor. Vi kommer alla att behövas för att lösa den.

Många organisationer utför ett oerhört viktigt arbete med att bekämpa ensamhet och erbjuda kamratstöd. Förutsättningarna för sådan verksamhet bör tryggas.

Var och en av oss kan bekämpa ensamhet genom att se till att ingen i det egna nätverket lämnas ensam.

Även en liten gest kan göra en enorm skillnad.

Alla hjärtans dag ger oss ett utmärkt tillfälle att fatta telefonen, skicka ett kort, knacka på en dörr och uppmärksamma även mer avlägsna bekanta. Vi hör efter hur den andra mår och föreslår kanske en liten promenad i den närliggande skogen.

Texten har också publicerats som en kolumn i Åbo Underrättelser.